Förändringar i Ljungdalens Fjällregion

Klimatförändring

Vad är redan annorlunda här?


 

 

Sedan 2015 kommer en vind som man kallar Föhn och med den snabba väder- och temperaturomslag.

Decembertemperaturen 2016 var genomsnittligt 12.5 grader för varm.

Långvariga temperaturer på minus 30 grader blir sällsyntare.

Våra livsformer har anpassat sig till temperaturväxlingar på 60 grader om året.

Nu kommer växlingen att bli 70 grader! Och växlingarna blir snabbare.

27 graders temperaturskillnader på 24 timmar är numera ingen sällsynthet längre.

Töperioder, regn mitt i vintern gör fjällregionen och nu också skogarna förisade.

Renar, älgar och rådjur kommer inte åt födan, kan inte skrapa bort isen.

Rödräven når nu den varmare fjällregionen och tränger undan den sällsynta fjällräven.

Vinterns 2017 myckna snö (mer än dubbelt så mycket som normalt) var inte genomfrusen, mycket djup och tung, vilket gjorde att betydligt färre ettåriga älgkalvar överlevde vintersäsongen.

De högre temperaturerna i älvarna sommaren 2018 tvingade forellerna, rödingarna och harrarna att permanent söka sig till kallare sjöar.

De förändrade vattentemperaturerna gör att rödingarnas antal och livsrum minskas. Vårt grundvatten tar ändrade fåror eller sjunker ner.

Snösmältningen våren 2018 förde till den hittills högsta vattenståndet i älvarna. På så vis uppstod gölar och vattenpölar. Dessa vattensamlingar tog insekter / grodor gärna till sin äggläggning, därför att de värms upp tidigare.

Tyvärr kommer snösmältningen nu tidigare på året och blir avbruten av kyla, dvs vi har fler översvämmningar och varje ny översvämmning tar blivande liv med sig.

Är det därför vi är nästan myggfria sedan 2 år ?

Därigenom saknas tonnvis med biomassa. Också som foder för fågelungar. Försvinnande av sångfåglar kan förväntas.

Vad som händer när mygglarverna inte finns för fisken, vet vi inte.

2018 var våra myrar nästan uttorkade – inga grodor – inga tranor.

Dessa förluster är nästan olidliga.

Denna förändring träffar oss nu för andra gången.

Vårt hemland i Allgäu har vi redan blivit tvungna att lämna och erbjuder därför sedan 2011 hundslädeturism bara i vårt nya hemland i fjällregionen Ljungdalen, i Mellansverige.

För Helags Husky betyder det

att förändringarna i den kritiska zonen har stor verkan på vädret och därför på spårförhållandena och därigenom på våra turer.

Öppna älvar, för sent tillfrusna sjöar, regn i februari, upptöade dalar i mars, spegelblanka sjöar, av storm bortblåst snö, alltför mycket blötsnö och nedisade spår är tyvärr inte längre någon sällsynthet.

Det betyder att man måste anpassa storleken av hundslädespannet.

Belastningen på hundarnas hopp- och karpalleder och deras tassar genom skär- och skrubbsår på grund av spårförsämringen är inte att underskatta.

Vår turplanering försvåras därför från år till år. Vår planmässigt tillförlitliga säsongtid med gäster har förkortats med 3 veckor under de senaste åren, på grund av de nämnda villkoren.

Men det är inte allt. Det finns också indirekta följder. Bristen på snö i Sydsverige leder till en märkbar öning av vinterturismen i vår region. Snöskoterturismen har ökat med 20%. Detta leder till att vi har beslutat oss för att inte erbjuda några turer under högsäsongen (veckorna 7-8). På det sättet missar vi totalt 5 vinterveckor. Torkan på sommaren har höjt faran för skogsbränder enormt och därmed är också platsen för vår hundgård i fara. Dessutom har spannmålskostnaderna stigit på grund av den torra sommaren, det har en direkt följd på priset av vårt torrfoder.

Ännu kan vi erbjuda våra tillförlitliga turer under „restsäsongen“! Men den kritiska zonen kommer att förändras av allas vår inverkan!

Men också på orten Ljungdalen märks klimatförändringen.

Konkurser av firmor, som direkt lever av turism, blir nu normalt. Ungdomen ser ingen utveckling och flyttar bort. Det är nödvändigt med ny infrastruktur, som broar över älvar, som normalt är frusna på vintern och som nu tinar upp tidigare, därigenom förlorar vi snöskotergäster, som inte längre kan nå orten. Vi behöver också parkeringsplatser för att nå snöregionen, när våra dalar redan är snöfria.


Vi skulle gärna åter vilja byta / förbättra vår hemort och därigenom också villkoren för vårt företag. Men det finns för hundslädesporten inget bättre mer.

I norra Sverige, Kanada, Alaska och Grönland sker samma förändringar.

Tyvörr finns det ett hundslädeförbud i Antarktis.

 

Facit: Jorden har ett slut.

 

Alltså återstår bara för oss: att anpassa sig till den kritiska zonen!

Hälsning ingo